Mitt oreserverade stöd till Lars Vilks.

Som småbarnsfar och författare till en kommande bok vars innehåll säkert kunde tänkas ha potential att uppröra någon särskilt rättsinnig individ, blir man ju lätt paranoid för mindre. Redan det faktum att jag drar mig för att skriva detta (hur förmätet det än må verka) visar kanske på vikten av att ta dessa kvasireligiösa våldsdyrkares hot på allvar.

”Vad är ödet?” tillfrågas den ojämförlige Mulla Nasruddin i boken Den ojämförlige Mulla Nasruddins bedrifter. Och svarar i Claes Hylingers översättning: ”En ändlös följd av sammanflätade händelser som alla påverkar varandra.” Den boklärde man-nen förklarar sig vara determinist; han tror på orsak och verkan. Då pekar Nas-ruddin på en procession som drar förbi på gatan: ”Den där mannen förs bort för att hängas. Är det därför att någon gav honom ett silvermynt så att han kunde köpa kniven som han begick mordet med; eller därför att någon såg honom göra det; eller därför att ingen hindrade honom?”

Terrorism betyder skräckvälde. Ni som skulle vara ödmjuka i bönen: Sluta upp med att försvara kränkta tankar framför människor av kött och blod. (Här min artikel från tidigare i vintras.)