Monthly Archives: oktober 2010

Möjligen en akademisk fråga men vilken tur att i alla fall Ankan får fortsätta skriva på sidorna, så kan man sitta där och fnissa sedan, i sin ensamhet om söndagen, med självförvållade små skamrosor på kinderna och med andaktsljuset bränt … Läs mer →

Med anledning av Sverker Lenas panegyriska recension av Alf Hornborgs nya bok om kapitalets och teknikens globala avigsidor samt om den rätta rödgröna lärans vedermödor: här följer en ganska otypisk dagboksnotis från maj 2008, sedermera publicerad i Vikbodagbok (2009). Då avsågs den … Läs mer →

I ett söndagskåseri om Harry Martinson (DN 24/10) nämns varken saxen eller själv-mordet; ej heller att anekdoten om rymdfödan snotts från Anders Enmarks ojäm-förligt kvicka reportagebok Frihetens rike. Då Harry Martinsons Aniara utkom 1956 skrev Lars Widding en artikel där han ställde … Läs mer →

Här kan man beskåda pocketversionen av Hotellet, inklusive några av förlaget väl valda citat (fast finast var det här) som förhoppningsvis ska hjälpa till att klämma några sista skälvande försäljningsexemplar ur denna vedervärdiga historia innan den stoiskt går en dyster makulaturdöd … Läs mer →

Sabina: Jag är skyldig dig små och stora saker, det håller oss ihop. Kramar och pussar. Anna B: Ola Klippvik – ett geni i smurfmössa. Antingen är du så god och flyttar till Götet eller också kommer du och gästar … Läs mer →

Låt säga att en konstnär hade målat tavlan Ge. Genast skulle jag då ha druckit en skål för denne konstnär, eftersom jag ju älska-de allt ‘skönt och upphöjt’. En författare hade kanske skrivit verket Som vem som helst behagar och … Läs mer →

B fyller tre år och börjar genast klottra med sina nya tuschpennor och efter drygt två månader bär-gas de instängda chilenska gruvarbetarna ur un-derjorden i en specialbyggd kapsel. På håll hörs en knall och för mitt inre ser jag älgen dråsa i … Läs mer →

Gruvolyckan i Chile har fått för stora mediala proportioner, anser Jens Liljestrand, varpå han till trycket väljer att befordra ännu en artikel (DN 14/10) på temat, där han utan skrupler raljerar över de instängda gruvarbetarnas situation. Till exempel ska de ha skickat tillbaka desserter … Läs mer →

Ett oumbärligt klipp: Tomas Tranströmer talar om begreppet ”jag” och läser dikten Allegro ur Den halvfärdiga himlen (1962).

I den lätt dämpade yra som logiskt följer på varje Tillkännagivande noterar jag hur svenska intellektuella, alltid lika artigt överseende, alltid lika pålästa och duktiga och snara till en kommentar, samtidigt tar chansen att reservera sig mot vad man uppfattar som … Läs mer →