Author Archives: Ola K

Häromåret tog jag mig an några dikter av W.B. Yeats, ett projekt som sedan blev liggande. Varför? Jag hade inte kunnat hitta nån riktigt lyckad svensk översättning av The Second Coming, 1900-talets kanske främsta dikt.  Exakt hur versen organiserats spelar … Läs mer →

I morse gick jag min vanliga skogsrunda och så satte jag mig i stugan för att arbeta; vårsolen sken och lärkorna sjöng högt i skyn, ändå ville det sig inte riktigt. John Prine avled i natt, på ett sjukhus i … Läs mer →

Grönt och fjolårsgult i trädgården; översållad av scilla skiftar slänten ner mot höladan i blått. Vi har fortsatt med fågelutfodringen. Under kallfron-ten besöktes fröbordet av grönfink och steglits och vid en kvardröjande snöfläck borta i björkbacken drillar rödhaken sin strof: Tell all the … Läs mer →

För sufismen är jag ganska svag. I övrigt efterlyser jag en världs-omspännande islamisk reformation. Främst för islams egen skull. En kultur som vänder ryggen åt allt vad utveckling och frihet heter kan inte överleva; inte i det långa loppet. Norden hade … Läs mer →

Två ljusa aprildygn har passerat sen terrordådet mitt i Stockholm. En lastbil dånade in i ett folkhav, enligt samma helvetiska princip som i Nice och i Berlin. Hade ”vi” varit naiva? Personligen vägrar jag tvångsanslutas till den tongivande skara (”Var inte rädda”) som i sin … Läs mer →

Hur kom du först i kontakt med Ralph Waldo Emerson? – Han figurerar flitigt hos både Ekelund och Hauge; Nietzsche läste honom redan som skolpojke. Men det var genom Thoreau jag först stötte på honom. Det var på Emersons mark … Läs mer →

Ralph Waldo Emerson (1803-1882) är den amerikanska litte-raturens portalfigur och Självförtröstan hans mest berömda essä. Jag har översatt originaltexten samt skrivit ett ut-förligt efterord. Tvåtaktsknatter – en dikt om svenska skogen är rimmad skogslyrik på fallande vers, frambesvuren dels på trots mot det vi … Läs mer →

Med stor behållning och stigande fascination läste jag i somras Therese Bohmans Aftonland – en suverän tidsspegling som ledde mina tankar till melankolin och klarheten hos Hjalmar Söderberg. Det rör sig alltså om en erotiskt laddad Stockholmsskildring skriven på utsökt prosa och … Läs mer →

Jag tog mig friheten att logga ut från sociala medier, ifall någon skulle undra var jag håller hus. Har utvecklat ett smått neurotiskt förhållande till denna spegelvärld av sken och skimmer. Och integritet är min enda valuta, så bortsett från en … Läs mer →