Fetischism

Med anledning av Sverker Lenas panegyriska recension av Alf Hornborgs nya bok om kapitalets och teknikens globala avigsidor samt om den rätta rödgröna lärans vedermödor: här följer en ganska otypisk dagboksnotis från maj 2008, sedermera publicerad i Vikbodagbok (2009). Då avsågs den här artikeln, signerad samme ro-senrasande professor i humanekologi.

stater_1_lejonVecka 22. Cykelns bakdäck platt, jag tras-kar efter tidningen. På ett stort uppslag i kulturdelen nylanseras arbetsvärdeteorin. Penningfetischism. Maskinfetischism. Vi låter oss duperas av våra kulturella glas-ögon. Vi är en västerlänning och falskt är vårt medvetande, fortfarande. Pengen, avguden, soppspiken. Onda ting som enligt artikeln tillskrivs magiska egenskaper genom att dölja det ojämna utbyte som ligger till grund för produktionen. Så upptäcks den milda våren 2008 ånyo myntets symboliska sida och avslöjas som fusk. I krigarstaten Sparta tilläts endast spjutspetsar och järntackor som pengar, minns jag från Staffan Michelsons bok från i fjol om vattnets kultur-historia. Såvitt jag förstår kunde Alf Hornborg, humanekolog, lika gärna fördömt nomadstammens beslut att bosätta sig. Kanske det han gör? Rättens stöd och pengars kraft. Varför då? För att kunna möta främlingar utan att genast slå ihjäl dem. Lydiens första mynt tillverkades av elektrum, en naturlig legering av guld och silver. I dessa individers händer brände ovala små klumpar, stämplade platta och präglade med ett lejonhuvud. En obol kostade färjeturen över Styx. Å andra sidan akvedukter, stadsstater, torg. Fetischer?

About Ola K

Ola Klippvik, författare, född 1974. Bibliografi: Sportsmän (Bonniers 2005); Vikbodagbok (Natur & Kultur 2009); Hotellet (NoK 2010); Vikbodagbok II (NoK 2012); Vikbodagbok III (NoK 2014). Kontakt: olaklippvik@gmail.com.
Det här inlägget postades i Okategoriserat. Bokmärk permalänken.