Bläddrar i den utsökt sparsmakade, nyligen utgivna lilla vo-lymen Dikterna till Ekelund som jag beställt via nätet och som nu, två dagar senare, under en bullig hätta av nysnö ligger i brevlådan. ”Du visste då…!” skriver t ex Karin Boye: ”Ty hade du ej vetat / du skulle aldrig kunnat säga så.” I avsnittet före skriver en stockholmsk bankman, Ferdinand Hähnel, brev till samme Vilhelm Ekelund. (Som han tidiga-re kallat såväl ”genius” som pilgrim och from.) I slutet av brevet läser jag: ”Emellertid förvånar det mig nu, att jag vå-gade sända en skald som Ni mina haltande jamber. Ni måste förlåta mig det!” Hähnel hade alltså redan sänt Ekelund en dikt – och i en tillfogad kommentar noteras ömt lakoniskt: Inga brev från Ekelund till Hähnel är bevarade, men som framgår av ett senare brev från denne var Ekelund uppenbarligen storsint och förlät stroferna (som huvudsakligen är trokeiska) och skickade dessutom Häh-nel sina nyutkomna valda dikter i tre band. Så träffar jag på en tolkning av Karin Boye-dikten Till en diktare som börjar: You knew, then…! Boyes ”lugnar feberns brand” har i David McDuffs engelska översättning blivit calms fevers fire. Gåtfulla köldgrader. Dyra, ovärderliga nivåskillnader.