Plötsligt hotas folk till höger och vänster för sina pennstreck. På konstnären Lars Vilks blogg står en yxa redo vid dörren. På en knastrig linje har någon ringt och meddelat: Vi kommer och hälsar på dig.

Jag sjunker ner framför teven. Där visas ett program om Monty Python som just har firat jubileum. Life of Brian förbjöds när det begav sig, bland annat i Norge och Italien. Demonstrationer utanför Warner Bros. Katolska, judiska, protestantiska och grekisk-ortodoxa ledare fördömer filmen. Året är 1979. Samma år blir Margaret Thatcher Storbritanniens premiärminister och Iran en islamsk republik under Kho-meini; jag får min första cykel och välter utanför kedjehuset hemma på Krokusga-tan; Pol Pot störtas och Wikipedia är inte påtänkt.

Hädisk eller kättersk? Terry Jones hävdar kättersk, då filmen driver med dogmerna och prästerskapet. Med uttrycket snarare än tron.

Klipp till pratshow ledd av Michael Palin. I studion sitter biskopen i Southwark och fingrar på sina insignier. Rubbish, säger han och spänner ögonen i John Cleese som svarar med en anekdot om biblar på väg till Tibet: hopklibbade blad, jordskred, mulåsnor som dråsar nerför kanten, åskväder… Gud, konkluderar Cleese, verkar tvärtom ha velat stoppa dem på deras väg!

Trettio år har gått. Djävulens hantlangare, stod det på plakaten i South Carolina. Ni kränker yttrandefriheten, säger en motdemonstrant. En annan värld – och densam-ma. Ingen mördades den gången vad jag vet. Och Bergspredikan lever, liksom fem av sex Monty Python-medlemmar.

Always look on the bright side of life.