Starka känslor som inte utvecklas utan befinner sig i ett slags konstant spänning, uppnår maximal styrka och framstår som livligare och mer övertygande än de gör i ett förlopp av stegvisa förändringar. Det är just passioner av detta slag som gör mig så förtjust i Dostojevskij. Jag tycker att karaktärer som utåt sett verkar statiska men genom passionernas styrka behärskas av en inre spänning tillhör de mest intressanta.

Andrej Tarkovskij, Den förseglade tiden (övers. Håkan Lövgren)