Vikbolandet, vecka 6

En okokt snabbmakaron vibrerar på spisen. Snöröjningen är en solidaritetshandling av det  kärva slaget som man föredrar. Snötyngda grenar i flackande sken. Djupt i tjälen vintersäd; år efter år i en obruten organisk kedja. Nordanvädret (aquilo) har sagts komma från den stad där solen uppehåller sig om midnatt. Världen en iskall gnistrande skorpa. Klass 1-varning utfärdad. Förra veckan stängde dagis och bilen fick bärgas med traktor ur drivmassorna. Emmas storebror Adam försvunnen. Men slaget inifrån hejdas; han hade bara gått till slöjdsalen på egen hand. I får-skinnstofflor och flera lager kläder fjärmar jag mig från min egen tid. I Frans G Bengtssons version av Rolandssången stod man på ”en höjd” och spanade efter saracenerna. Duprez och Carlstedt kontrar i sin nytolkning med en kulle. Existerar originalsången? Jag älskar kriget, säger Roland. Vi besvarade elden, säger våra svenska Isaf-styrkor. Semantiken är en flottholme, men språkets elasticitet är en fördel. Ett fel som upprepas tillräckligt ofta blir rätt.

About Ola K

Ola Klippvik, författare, född 1974. Bibliografi: Sportsmän (Bonniers 2005); Vikbodagbok (Natur & Kultur 2009); Hotellet (NoK 2010); Vikbodagbok II (NoK 2012); Vikbodagbok III (NoK 2014). Kontakt: olaklippvik@gmail.com.
Det här inlägget postades i Okategoriserat. Bokmärk permalänken.