I dag fyller Vikboblogg ett år. Således har den börjat lyssna till enklare fraser och uppmaningar; skakar beslutsamt på huvudet vid ”nej” och har så smått kommit att bli medveten om andra skepnaders diffusa känslor. Sin första tand har den fått, och håller som bäst på att lära sig gå.

Annars ägde kanske premiärinlägget alltjämt en viss oklar relevans för någon lika-sinnat nyfiken person, jag vet inte.