Heder åt Jonas Thente,

DN Kulturs mångårige tordönstämma och aktade janusröst (beredd att gå i döden för att försvara utgivningen om jag finner den rimlig […] skitsaker till ord och formuleringar som får mig att rasa ner i mina egna såriga minnen, luddiga nostalgier och djupt personliga associationer) som nu helt öppet vidgår att han varit otillräknelig (brast ut i gråt inför varenda skitbok jag läste) samt att han öht hade svårt för att bedöma poesi.

Rimligen hade de kritiska impulserna ibland transiterats även motsatt väg i enlighet med samma neurologiska princip, baserad på slugt manipulerade signalsubstanser. Lite synd för oss, bara, som var beroende av responsen i press och andra medier för vår försörjning och fortsatta författarexistens. Alla är inte Stieg Larsson och den socialdarwinistiska formeln lyder som bekant: god kritik -> chans till stipendier och priser -> viss överlevnadsutsikt.

Nåväl. Nu väntar vi bara på att resten av den unisont storgråtande kåren ska visa samma djärvhet som pionjären Jonas Thente och likaledes våga det frigörande språnget (som när jag för några år sedan ofrivilligt tände av från zoloften) ut ur medicinskåpets okritiska beckmörker.

Och tro nu inte att jag enbart var satirisk eller så. Idag knaprar väl nästan alla piller, och ibland kunde man sorgset undra varför.

About Ola K

Ola Klippvik, författare, född 1974. Bibliografi: Sportsmän (Bonniers 2005); Vikbodagbok (Natur & Kultur 2009); Hotellet (NoK 2010); Vikbodagbok II (NoK 2012); Vikbodagbok III (NoK 2014). Kontakt: olaklippvik@gmail.com.
Det här inlägget postades i DN Kultur, Kritik av kritiken. Bokmärk permalänken.