Begav mig upp på hustaket (Deep into that darkness peering, long I stood there wondering, fearing…) i akt och mening att avlägnsa ett kajbo ur skorstenskronan. Det visade sig inte finnas kvar. Med ficklampan lyste jag ner i de fyra rökkanalerna, men inte ett spår. Innan våren ska jag lägga på ett galler också, som Ingemar har på lut i sina gömmor, så att inte kajorna hinner bygga bo igen och obstruera vårt trivsamma kakelugnseldande här inne.

Läskigt, men allt gick bra. Och nu sitter jag här och bloggar igen, uppenbarligen.