Rävjägarn är en av få bloggar jag dagligen läser. Och med anledning av ett vackert litet epitafium om farbror Lasse vid dåvarande ”Lantmanna” i Norrbotten nånstans, kom vi att växla ett par ord om namnbytet. För det heter ju inte längre Lantmännen utan Granngården. Kepsen fann jag så i bildarkivet. Avfotograferad med laptopen; därför är groddsymbolen och texten spegelvänd.

I bakgrunden hänger ett bärnät. I somras använde vi det som tillfälligt rovfågelskydd över kaninhagen. Jag hade fått se en pilgrimsfalk landa på en gren i päron-trädet, bara meter från mig. (De har ökat i länet.) Hade den tagit Signe eller Sitka så hade barnen inte blivit glada, så mycket kan jag säga.

Och såhär tjusig (se nedan) blev buren jag snickrade. Den gula betesburen tycks inte finnas förevigad på bild, och nu håller kaninerna mest till i blomboden där de varje morgon får några maskrosblad till sina berikade pellets, och till kvällsmål några morotsbitar och en halv knäckebrödsskiva. Täp-pas tycker inte om dem. När vi höll dem inomhus försökte Sitka betäcka honom. Han smög sig fram när Täppas stod vid matskålen och i nästa stund sågs stackars Täppas, fylld av skam och obehag, rusa genom köket med den försåtlige Sitka fastklamrad på ryggen, förgäves juckande…

Ja, ungefär så märkligt är ju nu naturen en gång inrättad.