I eftermiddags levererades senaste numret av tidskrif-ten Axess till en viss översnöad brevlåda här på Vikbo-landet. Vad jag förstår sista numret under nuvarande redaktionsledning? I så fall vill jag ta tillfället i akt att tacka dem för att ha släppt in livsnödvändigt ljus och syre i en förtvinande svensk kulturoffentlighet; för sti-mulerande läsning och sinneutsvidgande bildsättning. Nu ska jag kasta mig över detta senaste/sista nummer, logiskt nog på temat döden, döden, döden, där bland andra Karin Johannisson och Carl-Henning Wijkmark medverkar med var sin essä.