18 januari 2013

Kung Alarik i Aten.

Jag erkänner: jag går i väntanstider, jag går runt i mina egna spår och gruffar mer än annars, väntar som jag gör på besked från det förlag jag fåfängt närmat mig för en kontakt beträffande mitt arma diktmanus. Avskyr i djupet av mitt hjärta att varenda gång behöva stå med mössan i hand (”du är ett rovdjur och en djefvul, men från menniskan / är du fjärran…”)

Förmodligen borde jag övervägt egenutgivning i stället? Det är i alla fall en långdikt  om skogen skriven på vers: trokéisk tvåtakt, fallande som furorna själva och skä-ligen enkelt rimmad i en fläta efter mönstret abab. Temat är alltså svenska skogen, i vid mening. (Om du som läser är förläggare och mot förmodan anade att detta var en dikt för dig så är jag idel öra; då fick man gärna höra av sig.) I morse var det tio minusgrader ute och mer än andra dagar lät sig jordens rundning anas. Spår av både fälthare och rådjur i snötäcket på gärdet efter Smedstorpsskylten. Över spången gick ett färskt skidspår och med den vidunderliga Back to the World i örat (från filmmusiken till Berättelsen om Pi) gick jag vidare mot Boberga där Tessans hästar kom lunkande i hagen medan den stigande solen sken bländande och ny bakom skogsridån bortemot Fyllinge.

I allt detta, säger Augustinus i Anni Maria Laatos bearbetade översättning, önskar man välbefinnande och mänsklig vänskap för dess egen skull. ”Att önska det som är tillräckligt är inte opassande, om man vill ha just detta och inget mera. I annat fall vill människan ha mer än det nödvändiga och därmed vill hon ha det som är opassande.” Härefter citerar Augustinus följande pregnanta stycke ur Ordspråks-boken: Ge mig varken rikedomar eller fattigdom. Ge mig bara det som jag behöver, för att jag inte mättad ska bli en lögnare och säga »Vem ser mig?« eller utblottad bli en tjuv och genom mened kränka min Guds namn. (Ur brevet till Proba år 412, två år efter Alarik I:s plundring av Rom.)

Ekerwald & Kahle. Foto: Tor Johnsson

Ekerwald & Sigrid Kahle

Och så kom boken jag hade beställt: Carl-Göran Ekerwalds Motljus. Nog mest med anledning av ett kapitel om Vilhelm Ekelund, som jag visste fanns däri. Jag uppskattar förstås Carl-Göran Ekerwald och jag har läst hans böcker om bland andra Niet-zsche och Horatius, hans introduk-tioner till Eric Hermelins tolkningar av sufisk poesi i Persisk balsam samt åtminstone en memoarbok vars titel fallit ur minnet. Motljus fann jag för 90 kronor på antikvariat.net där jag köper de flesta av mina böcker. Extra roligt när det visade sig finnas en hälsning från författaren i mitt exemplar. En oväntad bonus, som gjorde mig rörd när jag öppnade boken; som vore den omvägsvis ämnad just hit.

dedikation

Här kommer jag nog att synas glesare en tid; jag ska påbörja ett nytt projekt. Tyvärr oförenligt med bloggen, då det rör sig om en form av dagbok även detta, nämligen sista delen av Vikbodagbok. Det innebär ett särskilt seende att stiga in i, vet jag nu. Hursomhelst, glöm inte bort att läsa även någon äldre bok ibland. Allt annat vore brådstörtat och troligen riskabelt.

About Ola K

Ola Klippvik, författare, född 1974. Bibliografi: Sportsmän (Bonniers 2005); Vikbodagbok (Natur & Kultur 2009); Hotellet (NoK 2010); Vikbodagbok II (NoK 2012); Vikbodagbok III (NoK 2014). Kontakt: olaklippvik@gmail.com.
Det här inlägget postades i Vikbodagbok, Vinterlov. Bokmärk permalänken.