Körsbär ingen pickat; vildsvinsobservation

IMG_2566Vårvintern har kommit. Dagsmeja och skare. Med ens hade uthusens rödfärgade brädpaneler återfått sin lyster och det brutala ljusguldet hamrade nejden med en helt annan intensitet än för en vecka sen; det gjorde ont i ögongloberna. Bland förmultnande fjolårslöv under det vikande snötäcket i bersån borde snödropparnas gröna bladspetsar ha kommit upp. Tre kilo färs gav rådjuren. I söndags stod jag i köket och skar slamsor från revben, hals och sidor. Så togs allt om hand av köttkvarnen. Ett baklår och två bogar har G lämnat på rökning hos Charkmans. Sadelbitarna och filéerna gick direkt ner i frysboxen för att sparas till ett särskilt tillfälle. Det kom ett bokpaket. Fast jag förklarat att jag knappast är kritiker längre blev jag tillsänd de böcker jag bett om. Och sen jag läst en liten bit i boken Under tidens yta gav jag mig i kast med Olle Thörnvalls tolkning av Christina Rossettis långdikt Troll-marknad, vilken med ett ord var frapperande.

Sen sög hon frukter, ljusa, röda, [suck’d their fruit globes fair or red…] / ljuvt som klippans honungsföda, starkare än glädjens vin, / mer klart än vattnet rann det saft, / hon aldrig smakat sådan än, / hur kunde man få nog av den?

IMG_2547IMG_2530

Talgoxen har börjat sjunga, jag trodde först det var en bofink. Tvåtoniga pipanden från busksnåren vid eldningsplatsen. Små meståg i björkbacken. Ti-ty-ti-ty-ti-ty. Så transkriberas deras filande hos Pedersen/Svensson men snarare än ett utryck-ningsfordon lät det som glad telegrafi, tyckte jag. Februaris gulbröstade optimist. Nyss avmaskad har T betett sig allmänt ostadigt. Ena stunden knorr från föns-terblecket, i nästa stund står han och jamar i tamburen. Till våren är det sju år sedan jag i en kartong bar ut honom från hans ombonade födslohus på Lindgrens väg i Färjestaden, där Mange och Johanna bodde då. Droppande istapp. Månsken. Häromkvällen hade Carina sett en vildsvinssugga med tre kultingar passera gärdet uppe vid Karlslund; vildsvin har inte observerats på den här sidan vägen förut. Ingemar har varit och tippat av ytterligare en skopa säd på utfodringsplatsen vid Fyrskiftet, kanske söker de sig ditåt vartefter?

***

Måste få tipsa om ännu en dokumentär. I think a writer ought to be a bit of grit in the state machine, skrev Graham Greene en gång. (”On the Virtues of Disloyal-ty” tror jag att essän ska heta.)

Av en händelse kom i går en propå från Elnaz Baghlanian som är kontaktperson på Svenska PEN och som jag har jurysamarbetat med i Linköping vid ett tillfälle. Den principförklaringen kunde jag med gott samvete skriva under, så snart är jag PEN-medlem. I Sverige råder ju yttrandefrihet. Det betyder att censuren är av mjukare natur, men det är samma typ av överträdelser och etikettsbrott som beivras. Man kritiserar ju inte vilka aktörer som helst. Detta märks främst på det faktum att uppdragen tryter och på att det tystnar kring dig. Du slungas ut i en sorts om-loppsbana – en position som går att vända till en lite tveksam fördel. (”Att höra svartbjörnens rop i vildmarken, helst man är ensam, det är nyttigare än att höra stora trumman.”) För många är väl fyrahundratjugofem kronor inte så mycket, men för min del får det räcka med tjusiga medlemskap nu…

***

Motorsågen startade så fint, fastän det var över ett år sedan jag hade den igång. Men så kom styckningen emellan och på eftermiddagen var jag för trött för att orka ta vid igen, så nu ligger en till hälften kapad björk i de smältande drivorna mellan höladan och dasset där den föll.

About Ola K

Ola Klippvik, författare, född 1974. Bibliografi: Sportsmän (Bonniers 2005); Vikbodagbok (Natur & Kultur 2009); Hotellet (NoK 2010); Vikbodagbok II (NoK 2012); Vikbodagbok III (NoK 2014). Kontakt: olaklippvik@gmail.com.
Det här inlägget postades i Okategoriserat. Bokmärk permalänken.