Ursäkta eventuella slarvfel och inkongruenser; jag får huvudvärk här framför skärmen och ska ju egentligen jobba med annat. Trodde först det var årstiden, fast nu befarar jag att ett par läsglasögon omgående måste in-förskaffas, något jag i så fall inte blir den förste att bära i ett snöre frampå skjortbröstet.

***

Emerson menar att en religion som räds vetenskapen begår självmord samt vanärar Gud. Den ”tyranniserar över en by” men är inte den oföränderliga lagen. Eke-lund återkom till ”oafhängigheten” och ansåg det vara en av Nietzsches härliga gärningar att …ha slagit ihjäl den dumma vidskepelse som i diktaren och artisten ser mänsklighetens ädlingar. Vad menar jag med detta? Jag menar att det just därför är så viktigt med en konstitutionell grund. Vi människor är så förtvivlat trångsynta och inbitna, maktlösa och manipulativa, fladdriga och opålitliga och utan hopp. Tröst gick det egentligen bara att söka i religionen, konsten, poesin. Där kunde man höja sig över det ”belletristiska nonsens” som Ekelund i samma avsnitt så kärleksfullt utgjuter sig kring.

Om Emerson konstaterar han året därpå:

”Så fin luft, så mycket sol och doft står det icke kring någon modern människa som kring Emerson.”