• Jag lovar att endast skriva böcker som är bra, även om ingen skulle komma på tanken att läsa dem. Detta är en hederssak och min viktigaste punkt.

• Tjocka böcker är som regel både tunga att hålla i och svåra ta sig igenom. Man undrar om författaren velat överskyla orden med ännu fler ord, för att på det viset hävda sig. Nej, epik var nog inget för mig.

• Att storögd sitta och plocka med orden och vända på dem som klossar har jag vuxit ifrån. Det gör inget. Också en författare bör då och då söka utveckla sig och gå vidare i livet. Barn har jag redan varit en gång.

• Att folk omkring dig samtliga är stadda i förruttnelse är värt att minnas, fast inte dagligen och stundligen, för då glömmer du att skriva. Memento mori, heter det med ett finare ord på latin. Du ska också dö en dag.

• Min prosa kommer aldrig att gå runt i högklackat och fåna sig. En sådan klack skulle enbart genera mig och knappast heller generera någon särskilt önskvärd bieffekt. Skräcken och falsk-heten skulle lysa igenom.

• Skriv med blod och du ska erfara att blod är ande. Så skrev ju redan Nietzsche, varför jag måste komma på mitt eget sätt att formulera samma insikt.

• Jag lovar att min nästa bok ska innehålla en järnsparv, ett vall-mofält och minst en explosion.