Det har alltid varit ett ideal för mig att en text ska sammanvävas av flera plan. Det har att göra med att jag ofta tänker att just de här associationerna är privata, de kanske inte når fram, och då måste jag ha något plan som ändå ska vara tillgängligt för någon annan. Jag försöker faktiskt alltid att undvika att vara personlig och privat, men ändå tänker man ‘det här är ju någonting som är mitt liv, mina associationer, går det fram? vad vet jag om andra?’ Och då kan klassiska allusioner vara ett sätt att få till stånd en kontrapunktik. Å andra sidan får jag då vara bekymrad för att den kontrapunktiken inte fungerar eftersom man så målmedvetet har utrotat den klassiska bildningen i Sverige.

Willy Kyrklund, intervjuad i tidskriften 90tal, 1990:1