Vad är det här för en blogg? Nu några rader om onsdagens frilansträff på Olssons video; ett lite udda namn på en krog. Jag fick veta att Malte Perssons nästa bok är en formsträng sonettsamling, vilket ju låter förtjusande. Jens Liljestrand lät i sin tur meddela att han prioriterar antalet läsare högst – han vill nå så många som möjligt och nämner då särskilt gymnasieeleverna. Jag försöker antyda att man är böjd att se annorlunda på saken när man bara når ett försvinnande fåtal, men jag är bara en av flera röster i ett sorl och tror inte att mitt argument tog skruv. Gratis vin och hårdgrillade kycklingspett. Jag kämpar med besticken på tallriken som sånär kol-liderar med någon annans på det låga runda bord över vilket man måste böja sig rätt rejält för att komma åt sitt grillspett. Till vänster sitter Bo och Margareta Strömstedt och sprider varma leenden omkring sig. För att låna en formulering ur Mats Kolmisoppis Bryssel är jag en skälvande reaktiv massa. (Än i dag undrar jag hur samme författare i sin svala recension av Sportsmän överhuvudtaget kunde känna till den redan på ett tidigt manusstadium strukna underrubriken ”en lokal-encyklopedi” till vilken han där spöklikt refererar. Var han både lektör och kritiker?) Begåvade Therese Bohman var som väntat en trevlig bekantskap, anspråkslös med glimten i ögat och stil och finess. Utöver Nina Lekander, Nils Schwartz och Anette Kullenberg hann jag nog inte prata med så värst många fler, är jag rädd, och ännu färre skulle det sannolikt ha blivit om jag inte haft för vana att feströka som en borstbindare. Kanske borde man mingla oftare? Eller kanske borde man helt soni-ka skjuta sig en för ändamålet särskilt utvald kula för pannan, bekvämt placerad i sin favoritfåtölj, iklädd endast uniformsjackan med epåletter, med småfåglarna kvittrande utanför fönstret precis som ögonblicket innan? Ett snöblandat askregn föll över Stockholm och folk bröt upp tidigt.