I kvällsljuset som faller över åkern står en gisten trak-torvagn på gummihjul. Vad vill den mig? Förutom sta-digvarande fästen inom mig saknar ett digitalt uni-versum bjälklag och reglar; en stomme. Fiberduken fladdrar över såbädden. Jag hade kommit gående mot vinden när jag såg en vuxen rävhane försvinna ner bland nässelsnåren bakom ladan med sitt trekantiga nylle vänt mot mitt – då finns räv. Jag värjer mig mot vad man kallar konstintresse; litteraturintresse. Vad menar man? Min strävan är att genomströva denna grönska med komposthink, matkasse, blöjpåse utan att flacka med blicken. Det är svårare än det låter. Kring hus och bodar lever marken, gräset, jorden. Riddarbaggar; vi kallade dem skomakare. Svartröda med kors på ryggen, oberoende av namn. Blåbärsrisets hårda blomkapslar liknar blåsan som efter årets första dag i trädgården blodpricksfylld bildats i handen. Rädisor och kryddväxter i jorden. Potatislandet täckt av fjolårslöv; G behöver jobba med romanen hela som-maren och jag ska bygga staket. Mjälla, salladsljusa granskott. En tid i juni, skrev Harry Martinson, lyser de gladare än lövskogarna.