PETER HANDBERG / Hjärnjonglören / Ersatz, 139 s.

Enbart hans omistliga östeuropaexposé (Undergångens skuggor, Kärleksgraven, Släpp ingen levande förbi) skulle i en rättvisare värld ha tillförsäkrat den lysan-de författaren och Walden-översättaren Peter Handberg en sirlig sittmöbel i någon snillrik akademi – om han vore den typen.

I dessa böcker görs vad fler borde göra. Att med upptänkliga medel – essäistiska, skönlitterära, journalistiska, poetiska – förklara ett komplext historiskt skede som fantomvärker och vill berättas.

Men kreativa kärnurladdningar ger restprodukter. Hjärnjonglören är satirisk aforis-tik à la franska pessimister i peruk. Ett menageri av löjliga figurer framavlade i en kultur, den samtidssvenska, vars parasitära verksamhet mest tycks bygga på ett massivt överbruk av ett fåtal signalord för dagen, typ genus och diskurs, som ju också måste slutförvaras någonstans.

Jean de La Bruyère

Vältajmat, elakt och behjärtansvärt. Säkert också skönt för Handberg att få skriva av sig. Tyvärr når hans version av Les Caractères aldrig upp till La Bruyères och Rochefou-caulds kverulantiska höjder. I stället föregrips den vän-tade kritiken i ett nästan misstänkt blygsamt förord, där ordet ”bagatell” nämns fyra gånger.

Konstigkritikerns dom: Brandsuggan och konstigkritikern är kul bekantskaper.

Dock utan bindande knorr.