November. Efter en svart dag segar du dig fram mot cykelskjulet eller hållplatsen; parkeringsrutan eller t-banestationen.

Är du bitter? kanske någon skulle undra.

Svara då som Tony Rickardsson – ni vet speedwayföraren som vann och vann men fördenskull aldrig blev förärad juryns pris på idrottsgalan: Bitter? Nä, int’ ett dugg. Jag är int’ bitter. Varför skull’ jag vara bitter?

Varv på varv på varv… Så de liksom dämpat engagerade applåderna vid målgången från hundratalet handskförsedda händer; kaffet på en plaststol i depån och stoftet från det sandblandade oljegrus som sprätter upp i kurvorna på bortre långsidan i snäva, ockrafärgade kaskader.

Det ska man inte glömma.

Det var konsten, nämligen, som for förbi, i segerhuva.