I dagens DN Kultur (ej på nätet) lovordar Kjell Espmark lovordad ung litteratur. Panegyrik blir dock sällan särskilt intressant, som kritik betraktad. Fast ett är nog rätt: 1932 års kritik hade lika svårt att se betydelsen hos Sent på jorden som man kring 1820 hade att uppfatta Stagnelius storhet.

Däremot missar alltså Espmark totalt att tillämpa den insikten på vår förträffli-ga samtid och dess avantgarde.

Kjell Espmarks fläckar (”några förargliga synproblem”) var ju motsatsen till blinda fläckar. Som ett rinnande vatten rabblas vartenda grundligt absolverat samtids-namn upp: Lotass, Jönson, Sjölin, Virdborg, Frostenson… I förtröstan och hopp om att det skulle påvisa… ja, vadå?

Inställsamt. Mönstergillt. Meningslöst.