Fin betraktelse (”vinterns porslinsljus”) även om jag aldrig begrep varför man så att säga redan på förhand måste veta hur den kraftgeniale skulle komma att bedömas när ytterligare en rymd av tid passerat:

Är den nye kraftgeniale författaren en kommersiellt skickligt uppblåst pratsjuk amatör i tio volymer eller är han en ny Marcel Proust? Kom igen om tolv år. Då vet vi.

Kraftgenial om tolv år?

Men, ville jag idiotiskt invända, kunde man inte bara bildat sig en egen uppfattning i frågan, innan man satt där med facit?

Kanske just vad Lars Gustafsson gör, slog det mig nu… Fast varför just tolv års karantän och inte 120 eller (med Aischylos i åtanke) 2 500 år? Men kanske är jag för ung ännu. Fy så dystert… Ung och grön och skickligt uppblåst: en pratsjuk amatör. Och an-såg nog att han var genial – på sitt sätt. (Och hur-somhelst varmt välkommen.)