MALTE PERSSON & RUI TENREIRO / Resan till världens farligaste land / Bonnier Carlsen, 32 s.

En fin överraskning i floden av övrigt, ver-kar detta vara. Att dess ordglade författare nu önskar sig bort från politiken har jag full förståelse för. Resan till världens far-ligaste land skall härmed införskaffas för lagom rysansvärd och munter högläsning för egna telningar.

Här hade jag dock gjort en syntaktisk roc-kad: Så långt ska du kanske inte gå / om inte du också vill sluta så. Det för att låta varningen ljuda mer anapestiskt: …om inte också du vill sluta så. Allt beroende av hur man valt att ringa in själva versfoten, vilket ofta var knepigare. Fast visst bör slaviska rytmer brytas ibland, till exempel till gagn för en mer talspråklig följd. (Var detta kanske ett försök åt knittelhållet?)

Nej, låt oss inte gå förlorade i styv formalia. Här kunde ibland skönjas en smått hellsingsk eller beskowsk kvalité. Begrunda denna utsökt böjda lilla radusling:

I skogen ligger världens värsta träsk / som bubblar brunt som kolaläsk.

Kolaläsk! Kolossalt fyndig anakronism, tyckte jag. Och så den iofs korrekta ehuru charmant återvunna tropen i sig. (Jag kunde tänka mig ett värre öde än drunkning i ett imperialistiskt brunbubblande kolaträsk…)

Rui Tenreiros gammaldagsa illustrationer, sist men inte minst, utsökta konstnärliga verk av förtjusande inbillningskraft. Rysliga motiv, förstås, men sympatiskt doppade i en kontrastvätska bestånde av jordnära och mjuka allmogekulörer.