Foto: Ida Ling Flanagan

Det kom en recension i NT också. Samma som i BT och Kristianstadsbladet, så jag länkar mest för bildens skull. Annars brukar jag inte stå sådär, mitt i veteåkern, med vardera armen nonchalant i sidan, men nu ville fotografen ha mig just där och då ställde jag upp. Dessutom hade jag just brutit ryggen. Jag hade ramlat från en trappstege och ådragit mig en fraktur på en kota i bröstryggen. Så kom det sig att jag resten av den sommaren fann mig fastspänd i en otrevlig metallkorsett med maggördel och spännbygel och måttbeställda skenor. Inför intervjun hade jag tagit dubbla doser av ett snabbverkande morfinpreparat och sett till att få den groteskt iögonfallande tingesten tillfälligt avlägsnad från min kropp; därav det enfaldiga uttrycket, därav kontraposten och joggingbyxan som ju var lättare för G att trä på mig om morgnarna sedan jag i långsam mak förflyttat mig själv och min mobila inlånade toastol från landstinget i riktning mot klosetten, likt en mycket gammal man med elaka små giktsmärtor i varje kroppsvrå.

29 juni 2009. Foto: Privat

Den olyckssommaren läste jag La Bruyères Karaktärer och tidsbilder, Alejo Carpentiers Den förlorade porten, Dagens Nyheter, Gu-nilla Woldes Totte städar, Carl von Linnés Blomster-almanach och John le Carrés Spio-nen som kom in från kylan.

Ska vi kanske ta och göra oss en gissningslek av detta? Ja, låt oss anordna en tävling. Ett signerat exemplar av min nyss utkolportera-de veckodagbok tillfaller den av er, kära spo-radiska bloggläsare, som först lyckas lista ut från vilket av dessa just nämnda tryckverk följande citat är hämtat:

Inte desto mindre finns här något av ett svävande giftpollen i luften – ett spökaktigt svävande frömjöl, en sorts oåtkomlig förruttnelse, ett flygande mögel, som helt plötsligt kan bli aktivt enligt någon mystisk lag och öppna vad som är stängt och stänga vad som är öppet, kullkasta alla beräkningar, förfuska alla vikter, svika alla garantier.

E-posta ditt svar till mig, så återkommer jag till vinnaren. Rätt svar meddelas vad det lider. Det om detta. Nu tänker jag inte blogga på ett tag såvida inget oförutsett sker, och det brukar det ju sällan göra.