När nu även Karin Olsson börjat driva sina hypoteser i termer av ”klasshat” vill jag med bestämdhet hävda att även vi brödskrivare från lite påvrare förhållanden kan genomskåda humbug, fluff och arrogans.

Exempelvis vet vi ju vad ”moderniteten” betyder. Det betyder floskler, leda, lättja. Ställd inför recensentens ”vedermödor i moderniteten” bör du vara vaksam. Den texten var förmodligen ett lurendrejeri.

Hur ”strävan efter att förminska det kritiska uppdraget” och ”vulgärt kulturhat” så enkelt lät sig hänföras till just den utpekade ”övre medelklassen” övergår däremot min begränsade fattningsförmåga.

Jag är väl semantiskt lomhörd snarare än semantiskt överkänslig…