”Men jag är ju god…”

Hjälp, jag begriper inte logiken. Här upprepar P vart och ett av de där infesterade orden plus ett par till, även han utan ont uppsåt. Fast när B yttrar dem blev det fel och när P yttrar dem… blir det rätt?

Hm. Själv ansåg jag att man bör vårda orden, snarare än vakta på dem som en hök!

Uppdatering: Inget ont om duvhöken dock, som ju är god vän med lappugglan och ett skyddsvärt inslag i biotopen; till gagn för både artfränder och presumtiva offer.

About Ola K

Ola Klippvik, författare, född 1974. Bibliografi: Sportsmän (Bonniers 2005); Vikbodagbok (Natur & Kultur 2009); Hotellet (NoK 2010); Vikbodagbok II (NoK 2012); Vikbodagbok III (NoK 2014). Kontakt: olaklippvik@gmail.com.
Det här inlägget postades i Logisk ekvivalens, Parentetiskt, Svenska mått. Bokmärk permalänken.