»Jag hatar som pesten att framstå som en smickrare, därför faller jag naturligt in i ett torrt, rättframt och opolerat språk som drar en aning åt det föraktfulla för den som inte känner mig annars. Mest aktar jag dem som jag visar minst aktning, och när min själ travar fram som muntrast glömmer jag de behärskade stegen. Inför mina egna uppträder jag förbehållsamt och högdraget, och dem som jag är mest hängiven bjuder jag minst av mig själv; jag tycker att de kan läsa i mitt hjärta och att uttalade ord inte gör rättvisa åt mina tankar.«

Michel de Montaigne, Essayer (övers. Jan Stolpe)