Category Archives: Citat

Olav H. Hauge, ur Gängelstrån (övers. Görgen Antonsson)

»Jag förstår!« sa Drottningen som hade tittat närmare på rosorna under tiden. »Hugg huvena av dom!« Och så gick tåget vidare medan tre soldater stan-nade för att avrätta de tre olyckliga trädgårdsmästarna som sprang fram till Alice för att få skydd. … Läs mer →

För att kunna bevisa att ett utvidgande av kvinnornas rättigheter också resulterar i andra lyckliga och eftersträvansvärda effek-ter, tvingas man studera inte bara ett en-skilt lands historia, utan alla länders. Det har visat sig att de bäst fungerande län-derna är … Läs mer →

”Man hade en gång stora för-väntningar på demokratin, men demokrati innebär bara att man förtrycker folket med folkets hjälp för folkets bästa. Nu är det avslöjat. Och det var på tiden eftersom all maktutövning är fullkomligt förnedrande. Den förnedrar både dem … Läs mer →

All that you call the world is the shadow of that substance which you are, the perpetual creation of the powers of thought, of those that are dependent and of those that are independent of your will. Do not cumber … Läs mer →

Rättegången mot Moreau fortsatte och även om tidningarna iakttog tystnad var det offent-liga försvarstalet tillräckligt för att väcka häf-tiga reaktioner – aldrig har oppositionen i Paris varit så stark mot Bonaparte som vid denna tid. Fransmännen behöver mer än något … Läs mer →

Och hon summerar sina tillgångar: Jag har mitt arbete, min vän som är snäll mot mig, en god hälsa… Det är mycket det. Jag har haft mina sorger som alla andra. Min stackars man dog, mitt barn också. Jag var … Läs mer →

They never rise beyond the level of misrepresentation, and actually condescend to prove, to discuss, to argue. How different from the temper of the true liar, with his frank, fearless statements, his superb irresponsibility, his healthy, natural disdain of proof of any kind! … Läs mer →

Handlingen framställs på scenen eller berättas som utförd. Det som sänds in genom örat upprör sinnena mindre än det som lagts under trovärda ögon och det som åskådarn upplever själv: låt dock det som passar att hända därinne icke framföras … Läs mer →

I trädens spensliga flätverk sitter mina fåglar som skalor på ett notblad. I den döda luften sammanslingrar sig mina flammor till en brant regnbåge. Stina Aronson, ur Tolv hav (1930)