Handlingen framställs på scenen eller berättas som utförd.
Det som sänds in genom örat upprör sinnena mindre
än det som lagts under trovärda ögon och det som åskådarn
upplever själv: låt dock det som passar att hända därinne
icke framföras på scenen och undandrag ögonen mycket
som inom kort skall vältaligt skildras av den som har sett det:
låt ej Medea mörda barnen inför publiken,
gudlöse Atreus ej öppet tillaga människotarmar,
ej heller Kadmos förvandlas till orm, ej Prokne till fågel.
Allt vad du visar mig så har jag svårt att tro på och avskyr.
Varken fler eller färre än fem skall akterna vara,
därest dramat väntar få bifall och återuppföring.
Låt ej en gud bringa lösning med mindre knuten är värd det.

Horatius, ur Ars Poetica (övers. Arvid Andrén)