Kanske tänkte M närmast på husets två kattvindar, som just blivit isolerade, när hon beslöt tillverka detta förtjusande lilla bemärkelsedagskort, som jag alltid ska spara. Ett för ryggen mindre roligt jobb (stod böjd som en Quasimodo mest hela tiden) men nu drar nordostan inte längre rakt igenom innerväggarna på över-våningen. Det noggranna tillsågandet av en masonitskiva som ska visa sig passa perfekt på en besvärligt vinklad del av regelverket (medan en melodisk Chopin-etyd kommer ringlande ur radion) är lönande i sig. Nej, då gör det inget att man strax innan stått och mumlat svordomar så att pappspikarna, en efter en, retfullt fallit ner på golvet och rullat in under en bräda.