Såg en fin dokumentär om Lars Lerin i går kväll, gjord av konstnären Karin Broos dotter Sara Broos. Första gången jag stötte på honom var på en utställning på Länsmuseet i Linköping 2006.

Och med risk för att jag nu blandar samman dessa bilder med senare intryck: där var gatuvyer från Kairo och Munkfors, vintriga HSB-huslängor, interiörer från Lofotens fiskefabriker, hjärt-slitande kalhyggen. Lars Lerin är den kanske främste målaren i vår tid; en ak-vallerist av guds nåde. Han ser något mer. Jag kom att tänka på bysantinerna; Einar Forseth och El Greco och vet inte allt. Kan inte sätta fingret på det, så här följer två exempel. Lerin är ju makalöst produktiv och har även gett ut ett femtiotal böcker, mestadels av brev- och dagbokskaraktär.