Här hade Unni Drougge en och annan poäng, antar jag, även om slutklämmen klingade hemskt populistisk och analysen var tunn. Allt var manssamhällets och den sittande ”högerregeringens” fel.

Och så var det vokabulären: genom ideliga tillvitelser av typen ”skadeinsekter” och ”digitala pissrännor” visar man med eftertryck att man inte var ett uns bättre själv. All utrensning börjar i språket; i valet av ord. Minns Jugoslavien, Rwanda, Darfur. Just så avhumaniserar man sin motståndare. Just så piskas stämningen upp ytter-ligare och just så gjuter man olja på elden. Oleum addera caminum. En oförrätt läggs vid en annan; en kränkning till nästa.

Man bör kalla saker vid dess rätta namn. Men är ”ohyra” verkligen rätt ord i sam-manhanget? Var ”kloaksystem” en väl vald term? Såklart bär även medierna själva ett visst ansvar. Eller bar, ska jag väl säga.

Lukas 6:31: ”Såsom I viljen att människorna skola göra mot eder…

Som skalden, akademiledamoten och snart nog även biskopen Esaias Tegnér så in-siktsfullt lär ha antecknat i marginalen på en av sina predikotexter: Argumenta-tionen svag, höj rösten!