Medveten om kaoset vill jag ändå påstå att det då och då i det rusande flödet utkristalliserade sig ett mönster. Som förklarat i ett kusligt sken stod nu det som inte längre lät sig vare sig förnekas eller bagatelliseras. Att där och då våga erkänna den insikten är nog avgörande. Det är nämligen om detta våra barn en dag kommer att undra. Hur förhöll sig folk? Hur yttrade sig författarna? Yttrade de sig alls? Vad valde man att fokusera på och varför? Från vilka håll gick flyktingströmmarna och varför?