I morse var det gråmulet men så lyste snötäcket i alla väderstreck; solen löper i Vattumannen. Inga rådjur syntes till, däremot kom räven och en älgtjur med fällda horn förbi mitt pass, men den kvoten är redan fylld och räven kom inte tillräckligt nära. I denna månad gott att dricka vin. Har man tänkt bruka heta örter (nejlika, peppar, ingefära) bör man enligt Bon-depraktikan först slå leverådran på vänster arm. Vi fikade hos Ann-Catherine och Ingemar, kaffe och ananaslikör, marsipantårta och hembakade kakor. Såhär års brukar de resa iväg en vecka, men i år törs de inte. I sommar kommer havre växa på gärdet här utanför, fick vi veta. Vi satt och pratade om glutenintolerans och så kom vårbruket på tal.

Såg en intressant dokumentär om de hängande trädgårdarna. Enligt Stepha-nie Dalley, assyriolog vid Oxfords uni-versitet, har man just börjat förstå sig på att tyda en del av inskriptionerna på lertavlor och prismor; hon är en av få i världen som kan läsa kilskrift. (”Jag lät höja palatsets omgivningar för att ge alla folk ett underverk.”) Kung Sanherib ska ha härskat över ett rike som sträckte sig från södra Turkiet till dagens Israel och trädgårdarna tycks inte alls ha legat i Babylon utan i Nineve, fyrtio mil norrut. (”Den höga trädgården som ska efterlikna Amanusbergen anlade jag intill palatset.”) Här frodades bland annat exotiska fruktträd från hela imperiet, kryddväxter och någon sorts ”ullbärande” bomullsplantor. På en relief syns träd liksom hängande i luften från terrasser; bladrankor klängande i valvbågar.

Odetonerade minor, terrordåd, vägspärrar… Nineve är numera en del av irakiska Mosul, ansedd som en av världens farligaste platser. Sen kriget bröt ut har inga västerländska arkeologer varit där.

I bergen vid Khinis hade Stephanie Dalley sett början på ett kanalsystem. Från berget rann floden ner i en båge, delades vid en klippa och leddes in i kanalen. En meters fall per kilometer gav ett lagom flöde hela vägen fram till palatsträdgården. Tio mil lång och tjugo meter djup – på sina ställen lika bred som Panamakanalen. Så leddes den runt en dalgång och över en flod. (Akvedukten i Jerwan är femhundra år äldre än de romarna byggde.) På spionkartor från USA:s Corona-program syns spår efter processionsvägar och citadell. Sådana kartor hade förstås inte Sanherib och hans ingenjörer att tillgå. (”Han avbildar sig själv på bergväggen med de stora gudarna för att visa att de stödde honom.”)

En sluttande trädgård, som en amfiteater, med en sjö på bot-ten. Trehundra ton vatten per dag gick det åt för att försörja trädgården. Men hur forslades allt vatten uppför terasserna? I kilskrifterna talas det om rullar ovanför cisterner, bronskedjor och rep. ”Alemitu” gav ett bry-deri. Stephanie Dalley visar att ordet måste syfta på en dadel-palm, vars avskurna blad gett stammen dess spiralmönster. Med denna arkime-desskruv ska Sanherib ha fått vattnet att flyta uppåt, trotsa tyngdlagen och rinna fram längs pelargången; fyrahundra år före Arkimedes.

Missa inte filmen – den ligger bara kvar i tre dagar till.

Fotnot: Nineve finns med på Unescos lista över jordens tolv mest hotade fornmin-nen. Årtusenden av erosion och plundring, jordbruk och förstörelse har utraderat nästan alla lämningar i landskapet.