”Men mest av allt avskyr jag att trängas med målare. Delvis är det förstås därför att det är dem som jag känner bäst, och det är ju en känd sak att man kan ha större skäl att avsky något som man känner i grunden. Men jag har ett annat skäl: KRITIKERNA. De är en pest som jag aldrig har förstått mig på. Om jag vore en stor kirurg, och en herre som aldrig har hållit i en skalpell, inte är läkare och aldrig har lagt stödförband ens på en katt, skulle komma och förklara vad jag gjort för fel vid min operation, vad skulle folk säga då? Samma sak med måleriet. Det konstiga är att folk inte märker att det är samma sak, och även om de skulle skratta åt kirurgkritikerns pretentioner lyssnar de ändå med en viss respekt på omdömen från en kritiker som kan ha målat en gång i tiden, om så bara några medelmåttiga dukar. Men också i det fallet skulle det vara absurt, för hur kan man tycka att det är vettigt att en medelmåttig målare ger råd åt en som är bra?”

Ernesto Sabato, Tunneln (övers. Peter Landelius)