Den – autentiska – släktskapen med vetenskapens övermäktiga ande är revolutionens trumfkort i spelet om världsherraväldet. Om de når fram till målet så är det därför att de bärs av den våg av vetenskap som översvämmar allt. Förunderligt är det däremot hur konsten beter sig i det kalla kriget – hur har den kunnat låta bli att upptäcka att dess plats är på andra sidan barrikaden? Det är sannerligen förvånansvärt – den har ju så mycket antikommunism i blodet – inte sällan slås jag av insikten att även om jag har gett efter för mina ibland starka sympatier för vissa prestationer på andra sidan järnridån, så måste jag i egenskap av konstnär vara antikommunist, eller med andra ord: jag skulle kunna vara kommunist bara om jag avstod från den portion av min mänsklighet som kommer till uttryck i konsten.

Witold Gombrowicz, ur Dagboken II, 1961 (övers. Anders Bodegård)