Author Archives: Ola K

Ett oumbärligt klipp: Tomas Tranströmer talar om begreppet ”jag” och läser dikten Allegro ur Den halvfärdiga himlen (1962).

I den lätt dämpade yra som logiskt följer på varje Tillkännagivande noterar jag hur svenska intellektuella, alltid lika artigt överseende, alltid lika pålästa och duktiga och snara till en kommentar, samtidigt tar chansen att reservera sig mot vad man uppfattar som … Fortsätt läsa →

Ej är det nog att dikter är vackra: tjusande skall de vara och leda åhörarens känsla varthän de önskar. Mänskornas anleten ler mot de leende liksom de även gråter med gråtande. Därför, vill du få mig att gråta, måste du … Fortsätt läsa →

En diskussion om estetik efterlyses, och gärna för mig, men själv valde skriben-ten att prata kvantitet och läsarkurvor uteslutande. För mig är etik och estetik det-samma: det ena kan inte separeras från det andra. En medioker bok kan sedan blåsas upp till oanade omfång (historiskt … Fortsätt läsa →

Stefan Eklund skriver om självupptagna fixstjärnor på Mässan, men drar fel slut-sats. Självframställning är en genre bland andra: varken mer eller mindre förljugen; varken mer eller mindre sann. (Malte Persson snuddade häromdagen vid samma tema, men drog ingen slutsats alls.) För … Fortsätt läsa →

I dag fyller Vikboblogg ett år. Således har den börjat lyssna till enklare fraser och uppmaningar; skakar beslutsamt på huvudet vid ”nej” och har så smått kommit att bli medveten om andra skepnaders diffusa känslor. Sin första tand har den fått, och håller som bäst på att lära sig gå. Annars ägde … Fortsätt läsa →

Piano Trio No 2 Vad kände Schubert kort före sin död när han ännu oomsusad, essdurstämd satte sig en sista gång – en sista gång Ingen utanför en liten krets av vänner hade hört hans musik; hade en aning En … Fortsätt läsa →

På natten tänder jag yrvaket sänglampan. Var det B som skrek? På morgonen får saken sin förklaring. En lemlästad hare ligger uppfläkt på grusgången, med den vita svansen spridd för vinden i små tussar omkring sig och med huvudet skilt … Fortsätt läsa →

Med åren har jag lärt mig att folk har en konstifik uppfattning av det originella. De tror att det originella är något besynnerligt. Det besynnerliga med det originella är just det att det inte alls är besynnerligt. En originell människa … Fortsätt läsa →