Och var ska barnen sova?

Publicerat den 24 november 2012 av Ola K

Fint om Krister Gidlunds sista dikter. Och för Joar Tiberg kanske rentav ett slags halvt förkunnad lyrisk omvändelse? Som han ju skriver: Ibland har jag tänkt att vi måste börja om från början. Åtföljt av denna enkla deklaration: Somliga av dem gråter jag till – det gör jag sällan till poesi.

Publicerat i Dagens länk | Lämna en kommentar

Swedish Grace

Publicerat den 24 november 2012 av Ola K

Novembers tystnad över gärdena; strålningsdimma. Till morgonfikat kom jag att läsa en artikel om Orrefors glasbruk.

Fiskgraal, Edward Hall

Det som nu pågår i östra Småland är inte bara ett exempel på den gamla vanliga industridöden. Det är ett kulturmord. […] Den inbyggda motsättningen mellan konst och kommers var en styrka för glasbruken, på samma sätt som den varit det för pressen, bokförlagen, filmbolagen och andra innehållsbaserade branscher.

Jag vill särskilt rekommendera artikeln till mina småländska släktingar, varav flera haft sin försörjning mer eller mindre löst knuten till dessa glasbruk. (Kosta Boda, Orrefors, Strömbergshyttan, Johansfors…) Som barn besökte jag tillsammans med mormor hyttan i Hovmantorp, där Simon Gate varit verksam. Vi åt var sin Napo-leonbakelse och besökte Köplusten, precis vid avfarten från riksväg 25, nära sjön Rottnen. Där gick mormor sedan runt och lyfte på klädgalgarna, lämnade in sin Lotto-kupong och låtsades låta mig vara smakråd. Om dessa tätt hoppressade plagg ansåg jag väl egentligen ingenting särskilt, men jag tyckte om att strosa i butiker med henne. Hon rökte cigaretter och några år senare drabbades hon av lungsjukdomen KOL och dog alldeles för tidigt.

Publicerat i Lästips, Vikbodagbok | Lämna en kommentar

Citatet

Publicerat den 22 november 2012 av Ola K

”Jag ska låta hänga dig”, sa en grym och okunnig kung som hade hört talas om Nasruddins krafter, ”om du inte bevisar att du är en mystiker.”

”Jag ser sällsamma ting”, sa Nasruddin genast, ”en gyllene fågel på himlen, demoner under jorden.”

”Hur kan du se genom fasta föremål? Hur kan du se ända upp i himlen?”

”Fruktan är allt som behövs.”

Idries Shah, ur Den ojämförlige Mulla Nasruddins bedrifter (övers. Claes Hylinger)

Publicerat i Citat | Lämna en kommentar

Lantmännen: Granngården

Publicerat den 21 november 2012 av Ola K

Rävjägarn är en av få bloggar jag dagligen läser. Och med anledning av ett vackert litet epitafium om farbror Lasse vid dåvarande ”Lantmanna” i Norrbotten nånstans, kom vi att växla ett par ord om namnbytet. För det heter ju inte längre Lantmännen utan Granngården. Kepsen fann jag så i bildarkivet. Avfotograferad med laptopen; därför är groddsymbolen och texten spegelvänd.

I bakgrunden hänger ett bärnät. I somras använde vi det som tillfälligt rovfågelskydd över kaninhagen. Jag hade fått se en pilgrimsfalk landa på en gren i päron-trädet, bara meter från mig. (De har ökat i länet.) Hade den tagit Signe eller Sitka så hade barnen inte blivit glada, så mycket kan jag säga.

Och såhär tjusig (se nedan) blev buren jag snickrade. Den gula betesburen tycks inte finnas förevigad på bild, och nu håller kaninerna mest till i blomboden där de varje morgon får några maskrosblad till sina berikade pellets, och till kvällsmål några morotsbitar och en halv knäckebrödsskiva. Täp-pas tycker inte om dem. När vi höll dem inomhus försökte Sitka betäcka honom. Han smög sig fram när Täppas stod vid matskålen och i nästa stund sågs stackars Täppas, fylld av skam och obehag, rusa genom köket med den försåtlige Sitka fastklamrad på ryggen, förgäves juckande…

Ja, ungefär så märkligt är ju nu naturen en gång inrättad.

Publicerat i Dagens länk, Vikbodagbok | Lämna en kommentar

Citatet

Publicerat den 20 november 2012 av Ola K

18 november 1851. Nu vid solnedgången hör jag hoandet från en uggla – hoo, hoo, hoo, hooer hoo. Det låter som ropet från en idiot eller en galning som sluppit lös. Ett svagt svar hörs i ett annat tonläge, uppen-barligen längre bort, nästan som vore det ett eko, det vill säga hur det följer på det första ropet. Detta är min musik varje kväll. Jag hörde det igår kväll. Karlarna som hjäl-per mig kallar det ”den hoande ugglan” och menar att det är en kattuggla.* Det är ett läte som är underbart anpassat till träskmar-kerna och skymningsskogen och ger en antydan om en vidsträckt, orörd natur som människan inte har upptäckt och heller inte utnytt-jat. Jag gläder mig över att här finns ugglor. De står för de nakna, otillfredsställande skymningstankar jag bär på. Må ugglorna fortsätta sitt dåraktiga, galna hoande för människorna. Ljudet antyder i någon mån naturens oändliga rymlighet, att det finns en värld där ugglor lever. Men hur få som ändå blir sedda, ens av jägarna! Den här da-gen har solen lyst över det här vilda träsket, där en enda grandunge står, täckt av skägglav, som en köpman i Concord en gång inteck-nade till styrelsen för prästfonden och förlorade, men för en helt an-nan ras av varelser gryr nu en ny dag över denna vildmark, som man kan tycka redan innan var tillräckligt dyster.

* En s.k. Cat owl eller Great Horned Owl – Virginiauv.

Henry David Thoreau, ur Fågeldagbok (övers. Lennart Nilsson)

Publicerat i Citat | Lämna en kommentar

Citatet

Publicerat den 20 november 2012 av Ola K

13 oktober 1933. Min stackars dagbok, jag är så arg på dig! Jag hatar dig! Nöjet i att anförtro mig har gjort mig lat som konstnär. Vilken lättköpt glädje, att skriva här – så enkelt. Och idag såg jag hur dagboken kvävde mina berättelser, hur jag berättar om saker och ting för dig så nonchalant, vårdslöst och okonstnärligt. Alla har hatat dig. Du har hindrat mig som konstnär, men samtidigt höll du mig vid liv som människa. Jag skapade dig därför att jag behövde en vän. Och genom att tala med denna vän har jag slösat bort mitt liv.

Anaïs Nin, ur Kärleksdagboken (övers. Britt Arenander)

Publicerat i Citat | Lämna en kommentar

Könskorrigerarna

Publicerat den 20 november 2012 av Ola K

Hörde på Ekot i morse att antalet könsbyten har fortsatt att öka bland unga här i Sverige. Och då kom jag att tänka på Gunnar Brobergs (professor i idéhistoria) be-aktansvärda slutord i artikeln ”När ras var på allas läppar” – en artikel som belyser faran med blind expertistro och allsköns totalvetenskapliga anspråk. Naturligtvis ska också vi bli utvärderade i framtiden.

”Experten” är en nödvändig gestalt som man måste både lita på och ifrågasätta, en gud i ett rum som alltför ofta saknar fönster för insyn och dörrar för besök. Hans ingångsvärden avgör åtgärderna – och de var inte sådana som vi skulle acceptera idag. […] Värst blir debatten när historieskrivningen antar karaktären av domstol. Bäst blir den när den får oss att reflektera över vår egen tid.

Inte bara kan hormonbehandlingen medföra svåra biverkningar, såsom smärtsam gynekomasti m.m. Det kirurgiska ingreppet är avancerat (vare sig man valt att ope-rera om sig från kvinna till man eller vice versa) med allt vad det innebär av ut och invända genitalier, avlägsnade inre könsorgan (äggstockar eller testiklar) och ned-slipning av stämband, struphuvud etc.

Jag menar varken att moralisera eller anföra anekdotisk evidens men de få personer ur min bekantskapskrets som upplevt sig vara födda i ”fel kropp” och därför valt att underkasta sig dessa oåterkalleliga ingrepp genom så kallad ”könskorrigerande behandling” har båda kommit att sjunka ner i missbruk och/eller hamnat i andra former av destruktiva förhållanden.

Hursomhelst är det lukrativ verksamhet. Staten står för kostnaden som i ekono-miska belopp lär ligga någonstans mellan 200 000 och en halv miljon kronor per opererad patient.

Min retoriska fråga: De ingångsvärden utifrån vilka dagens beslutsåtgärder vidtas, vilken expertis bestämmer dem?

Publicerat i Lästips, Lyssningstips | 1 kommentar

Bildkavalkad: Sommarbröllop x 3

Publicerat den 19 november 2012 av Ola K

Inte ofta jag får tillfälle att visa upp mig i finkostymen, men så fick jag veta att jag figurerar med min uttjatade nuna någonstans, på en bröllopsbild från i somras, flankerad av min sambo, svägerska och svåger. Och vem vore jag om jag undanhöll läsekretsen den? Bakom ryggen försöker jag medveten om den dokumentation som äger rum nödtorftigt dölja den opassande papperskasse vari bröllopsgåvan (fågel-holken) frambars. Vad jag har i fickan vet jag inte, kanske mobiltelefonen? Utom-ordentligt trevligt och nöjsamt var det i alla fall.

Gustaf Adolfsparken, Stockholm, augusti 2012

Men inte nog med detta. Två ytterligare bröllop hade vi äran att få gästa i somras. Ett i juni, ett i juli, ett i augusti. Den här ögonblicksbilden är extra lyckad, tycker jag, med dess askar-i-askar och sinnrika metanivåer. Och missa inte narrarna vid slottsbrunnen i bakgrunden..!

Kalmar slott, borggården, juli 2012

Sist men inte minst en bild från skärgårdsön Yxlan och bröllopsfesten där. Under hela vigselceremonin vräkte regnet ner över brudparet, som tycktes lika lyckliga ändå. Med ett knappt nödrop hann G och jag med sista vägfärjan från Furusund och fick springa i regnet ner mot fjärden där brudparet stod i blåsten på en klippa. Mona Sahlin förrättade vigseln men från min utsatta position såg jag egentligen bara läpparna röra sig och paraplyer, kavajsprund och skira klänningsfållar slitas och flaxa omkring i den byiga vinden. Nåväl. Här hade det nyss klarnat upp och vinden bedarrat och vi har just satt oss till bords. Jag ser en smula besvärad ut, förmodligen för att jag är varse att jag fotograferas från tvärsöver bordet samtidigt som jag försöker konversera mitt bordssällskap, närmare bestämt den ena brudens far: en underhållande och karismatisk man som jag aldrig träffat förut. Tur att jag hade fått Jesper vid min vänstra sida, som dock på denna bild en aning klentroget tycks mönstra sin lätt lomhörda bordskavaljer…

Yxlan-Blidö bygdegård, juni 2012

Sammanfattningsvis: Tre mycket fina sommarbröllop, som jag ska minnas. (Med viss reservation för det mellersta, öländska, vars småtimmar för min del kom att tona bort i ett slags rusigt töcken medan bröllopsdansens glada virvlar pågick runtomkring…) Länge leve kärleken!

Vackert brudpar: Johanna & Hans

Vackert brudpar: Mirja & Per

Vackert brudpar: Malin & Karin

Publicerat i Vikbodagbok | Lämna en kommentar

Skorstensbesiktning

Publicerat den 18 november 2012 av Ola K

Begav mig upp på hustaket (Deep into that darkness peering, long I stood there wondering, fearing…) i akt och mening att avlägnsa ett kajbo ur skorstenskronan. Det visade sig inte finnas kvar. Med ficklampan lyste jag ner i de fyra rökkanalerna, men inte ett spår. Innan våren ska jag lägga på ett galler också, som Ingemar har på lut i sina gömmor, så att inte kajorna hinner bygga bo igen och obstruera vårt trivsamma kakelugnseldande här inne.

Läskigt, men allt gick bra. Och nu sitter jag här och bloggar igen, uppenbarligen.

Publicerat i Veckans pausfågel, Vikbodagbok | Lämna en kommentar

Terra firma

Publicerat den 17 november 2012 av Ola K

Den här skärmdumpen tog jag för en stund sen. Ibland är det roligt att blogga; synd att man inte får betalt. Då hade jag å andra sidan inte kunnat säga vad jag tycker i samma utsträckning.

Publicerat i Statistiskt | Lämna en kommentar